Diskrimineringsombudsmannen Kristina Stenman har gett universitetssjukhusens enheter för hörselrehabilitering rekommendationer som de ska iaktta för att implanterade babyers och barns likvärdighet ska bli tillgodosedd. Ombudsmannen skickade en begäran om redogörelse till alla universitetssjukhus i april 2021 efter att en förälder till ett dövt barn hade tagit kontakt om den negativa inställningen till teckenspråk på ett sjukhus. Sjukhusens svar visade att de i allmänhet inte rekommenderar att föräldrarna börjar använda teckenspråk med barnet.

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer till sjukhusen omfattar bland annat följande anvisningar:

• Sjukhusen ska i ett så tidigt skede som möjligt och även efter den inledande informationen ge barnets vårdnadshavare objektiv och aktuell information om betydelsen av en balanserad tvåspråkighet för barnet och om möjligheterna att uppnå tvåspråkighet i planeringen och genomförandet av barnets hörselrehabilitering.
• I sin information ska sjukhusen betona att det talade och tecknade språket är likvärdiga och ska behandlas som likvärdiga. Det här betyder att valet av cochleaimplantat som hjälpmedel för hörseln inte handlar om att välja språk åt barnet utan om att möjliggöra en utveckling av det talade språket och ett artikulerat språk. Cochleaimplantatet får inte leda till att barnet förvägras möjligheten till ett språk som tillfredsställer de individuella behoven, det vill säga teckenspråket.
• Sjukhusen ska använda alla tänkbara medel i maximal utsträckning för att trygga barnets möjlighet att i ett så tidigt skede som möjligt lära sig ett språk, och att komma ihåg att språk inte avser endast talat språk utan också teckenspråk.
• Sjukhusen ska erbjuda föräldrarna till barn med hörselskada möjlighet att studera teckenspråk i ett så tidigt skede som möjligt, om de önskar att barnet ska bli tvåspråkigt (talat språk + teckenspråk).

Teckenspråket får inte ringaktas

Ombudsmannen påpekar också att inställningen till teckenspråk inte får vara ringaktande, till exempel när familjen har det som gemensamt intresse, och att ansvaret för undervisningen i teckenspråk inte får lämnas helt åt tredje sektorn. Tvärtom ska hälsovården ta en aktiv roll i frågan. I många svar uppgav sjukhusen att de avstår från att uppmuntra föräldrarna att lära sig teckenspråk på grund av bristfälliga resurser hos föräldrarna, vilket diskrimineringsombudsmannen inte ansåg vara en lämplig motivering. En delorsak till de minskade resurserna kan vara uttryckligen föräldrarnas ovisshet och osäkerhet om hur de ska kommunicera med sin döva baby.

– Ombudsmannens ställningstagande är viktigt för teckenspråksgemenskapen och ger en gedigen grund för ett bättre samarbete med sjukhusens hörcentraler, konstaterar Kaisa Alanne, direktör för påverkans- och teckenspråksarbetet vid Finlands Dövas Förbund.

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer bottnar också i den rundabordsdiskussion om CI-barns rätt till teckenspråk som ordnades av barnombudsmannen och justitieministeriet.

Du kan läsa rekommendationerna till sjukhusen i sin helhet på finska i länken till höger. Temat behandlas också i det senaste numret av Dövas tidskrift 3/2022.