Teckenspråkiga

Dövhet kan definieras ur många olika synvinklar. Döva själva ser sig framför allt som en språk- och kulturgrupp – som teckenspråkiga.

Vem är teckenspråkig?

En teckenspråkig person kan vara döv, hörande eller ha nedsatt hörsel. En del lär sig teckenspråket redan hemma av sina döva föräldrar. Men de flesta barn som föds döva har faktiskt hörande föräldrar. För dem öppnas genom barnet möjligheten att lära sig ett nytt språk.  Även personer som använder hörapparat eller har hörimplantat kan vara teckenspråkiga. Teckenspråkigheten avgörs inte av hörselgraden utan av bruket av teckenspråk och av att man identifierar sig med teckenspråksgemenskapen.

En del teckenspråkiga i Finland är finlandssvenskar. De bor främst i södra Finland och Österbotten och använder finlandssvenskt teckenspråk. Antalet finlandssvenska döva teckenspråkiga är omkring 100 personer.

Om hörande barn som har döva föräldrar används ofta den engelska förkortningen CODA eller coda (Children of Deaf Adults). För dövas hörande syskon kan man se förkortningen SODA eller soda (Siblings of Deaf Adults).

Också dövblinda använder teckenspråk med hjälp av känsel- och rörelsesinnet.

Hurdan är dövas kultur?

Teckenspråket och gemenskapen är livsviktiga för dövkulturen. Dövföreningarna har kallats ”dövas andra hem”, de har alltid varit ställen där teckenspråket och dövkulturen blomstrar. I vardagen finns få tillfällen till språklig växelverkan eftersom det inte alltid finns andra teckenspråkiga döva i grannskapet eller på arbetsplatsen. För döva innebär föreningarna främst social samvaro men också information, intressebevakning, kultur och hobbyverksamhet.

Kulturupplevelser på teckenspråk erbjuds av bland annat Finlands Dövas Förbunds kulturproduktion, Teatteri Totti och andelslaget Ursa Minor.

Gemenskap utan geografiska gränser

Döva har i alla tider haft rikligt med internationella kontakter. Trots att teckenspråket inte är internationellt kan döva rätt obehindrat kommunicera med varandra och som ett slags världsmedborgare reser de också mycket. Ungdomarna växlar smidigt mellan dövas och hörandes värld och sköter sina kontakter på nätet. Livsstilen och erfarenheten av att leva som döv bland hörande förenar teckenspråkiga över nationsgränserna.

Teckenspråket som modersmål


Teckenspråket blir modersmål när det används med ett barn från att det är alldeles litet eller då teckenspråket är det viktigaste språket för en person. Också hörande kan ha teckenspråket som modersmål. Man kan faktiskt ha flera modersmål.

Till vardags kan man säga att alla som använder teckenspråk är teckenspråksanvändare. Men i grundlagen och teckenspråkslagen är betydelsen snävare: den som använder teckenspråk har finskt eller finlandssvenskt teckenspråk som modersmål. Den här termen används i samband med språkliga rättigheter.

Ordet teckenspråkig används för en enskild person som identitetsmässigt känner sig tillhöra den teckenspråkiga gemenskapen. Teckenspråkig bildar en språk- och kulturgrupp.

Ändring av modersmålet


Du kan uppge det finska eller det eller finlandssvenska teckenspråket som modersmål genom att hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata  fylla i formuläret ”Ändring av modersmålet”. Du kan använda samma formulär också för att uppge ditt barns modersmål.

 

Carl Oscar Malm


Carl Oscar Malm (1826–1863) betecknas som de finländska teckenspråkens och dövundervisningen fader. Han grundade vårt lands första dövskola i hemstaden Borgå år 1846.

I undervisningen använde Malm, som själv gått i skola i Stockholm, det svenska teckenspråket. Ur det utvecklades senare både det finska och det finlandssvenska teckenspråket.

Teckenspråket som användes i skolan etablerade sig bland döva och lade grunden till dövgemenskapens uppkomst och till föreningsverksamheten.

I Finland firar vi numera Teckenspråkets dag på C.O. Malms födelsedag den 12 februari.