Vägkartan är teckenspråksorganisationernas gemensamma dokument som sammanställer mål, förväntningar, och även absoluta villkor, som gäller sannings- och försoningsprocessen. Att teckenspråksgemenskapen ger sannings- och försoningsprocessen sitt godkännande är en nödvändig utgångspunkt för att den ska förverkligas.

Den yttersta tanken är att vi med hjälp av vägkartan ska hitta en väg mot försoning och att teckenspråksgemenskapen genuint ska erkännas och accepteras som en del av det finska samhället.

År 2016 godkände Finlands Dövas Förbunds styrelse en framställning gällande historiska oförrätter mot teckenspråkiga, för vilka staten borde be om ursäkt. I statsminister Sanna Marins regeringsprogram (2019) ingår en skrivning om att statsrådet inleder en statlig försoningsprocess i fråga om kränkningar av dövas rättigheter i Finlands historia. Statsrådet beställde först en utredning för att skapa en kunskapsbas för den fortsatta försoningsprocessen och beslutsfattandet om den.

Under förbundets föreningsturné (2022) påtalade medlemskåren vikten av en statlig ursäkt och gav den fortsatta processen sitt stöd.

Staten utreder historiska oförrätter som begåtts mot teckenspråkiga, ökar den allmänna medvetenheten om teckenspråkigas historia, söker försoning / sämja och förhindrar att orättvisor sker på nytt.

Gemenskapen har möjlighet att få en ursäkt, gottgörelser samt nå sämja. Genom statens korrigerande och gemensamt överenskomna åtgärder säkerställs att de diskriminerande förfaringssätten inte längre fortsätter i framtiden och att tjänsterna till teckenspråkiga förbättras. Attityderna till teckenspråkiga blir mer positiva tack vare att deras historia och situation i dag blir mer allmänt kända.

Det är fråga om en statlig process där den andra parten utgörs av teckenspråkigas egna organisationer Finlands Dövas Förbund rf, Finlands Dövblinda rf, Finlands Dövhistoriska sällskap och Finlandssvenska teckenspråkiga rf. Organisationerna deltar i förhandlingarna om processens struktur, modell, personval och mandat.

Organisationerna bildar sina ståndpunkter i fråga om processen gemensamt och behandlar processens framskridande enligt sina respektive beslutsordningar.

Särskilda absoluta villkor är bland annat att organisationerna i teckenspråkssektorn ska medverka i processen och att nyckelpersonerna i den har kännedom om dövkulturen och teckenspråk samt själva behärskar teckenspråk. Det psykosociala stödet ska organiseras i första hand på teckenspråk.

Informationen om processen ska ges på de båda nationella teckenspråken. Vidare ska det reserveras tillräckligt med resurser för processen.

Med mandat avses ett avtal om sannings- och försoningsprocessen mellan staten och teckenspråksgemenskapen. Mandatet är ett dokument som styr processen och förhandlas fram gemensamt av staten och organisationerna.

Resurserna ska beaktas med omsorg för att processen genuint ska inkludera teckenspråkiga samt beakta bland annat teckenspråkiga översättningar, information, psykoterapitjänst och tolkning på teckenspråk.

Organisationerna rekommenderar kommissionsmodellen eller någon annan modell som teckenspråkiga upplever som lämplig för dem. Organisationerna understöder att statsrådets kansli ansvarar för att koordinera sannings- och försoningsprocessen.

Gemenskapen ska ha en central roll vid utnämningen av kommissionsmedlemmar eller representanter.

Till målen hör bland annat en symbolisk ursäkt av staten, individuella och kollektiva ersättningar, ökad medvetenhet och starkare självbestämmanderätt för döva. Vidare behövs ett officiellt organ för teckenspråkiga.

Teckenspråksgemenskapen behöver också tillräckliga resurser och bättre och lättare tillgängliga tjänster.