Inom dövgemenskapen har historiska oförrätter och personliga, smärtsamma minnen kommit upp till ytan under de senaste åren. I synnerhet de tvångssteriliseringar som gjordes i rashygieniskt syfte kan betecknas som människorättsliga kränkningar och en skamfläck i Finlands närhistoria. Det nuvarande regeringsprogrammet innehåller en skrivelse som utlovar att statsrådet kommer att inleda en statlig försoningsprocess i fråga om kränkningar av dövas rättigheter i Finlands historia.

Dövas närhistoria innehåller svåra saker: tvångssterilisering, tvingande att tala, äktenskapsförbud, diskriminering. Också berättelser om fysiskt våld har kommit fram. De här sakerna har tagits upp och varit väl synliga såväl i medierna som på olika seminarier, och teckenspråksgemenskapens budskap är tydligt: staten ska utreda de oförrätter som döva har utsatts för. De utsatta vill också ha en ursäkt och gottgörelse för det skedda.

Det första steget i en utredning är att samla information, analysera informationen och offentliggöra den. För att utredningen ska framskrida behövs också en ändamålsenlig försoningsmekanism. Offren måste höras och de ska kunna få sakkunnig hjälp för att behandla de svåra och traumatiserande händelserna.

– Det här är en tung och upprörande sak som döva länge har burit på inom gemenskapen. Det är dags att de som har utsatts för oförrätter får gottgörelse och en ursäkt av staten. Finländarna bör också känna till sin egen historia och minoriteternas historia är en del av den, säger Finlands Dövas Förbunds verksamhetsledare Markku Jokinen.