Inom dövgemenskapen har historiska oförrätter och personliga, smärtsamma minnen kommit upp till ytan under de senaste åren. I synnerhet de tvångssteriliseringar som gjordes i rashygieniskt syfte kan betecknas som människorättsliga kränkningar och en skamfläck i den finska närhistorien. Staten bör starta en utredning kring detta och be dem som utsattes om ursäkt.

Riksdagens nätverk för teckenspråken har i ett brev till riksdagsgruppernas ordförande den 17.1.2019 tagit upp hur döva har behandlats i Finlands för inte så länge sedan.

Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat det teckenspråkiga ordboksarbetet ett statsunderstöd på 250 000 €. På dövförbundet gläder man sig storligen åt anslaget, som tryggar ordboks- och språkvårdsverksamheten och språkrådgivningen.

Webbplatsen Suomi.fi:s sidor på teckenspråk, som publicerades hösten 2018, har fått mera innehåll. Nu finns 32 videor på teckenspråk.

Tidningen Lapin Kansa publicerade en artikel om en man och en kvinna som flydde till Sverige i slutet av fortsättningskriget 1944. Mannen var en tysk soldat som för att undvika att deporteras till sitt hemland antog döva Arvo Eemil Kallatsas identitet.

År 2014 gick det ett sus genom den lilla danska byn Tyrrestrup då grävskopan åstadkom första gropen på platsen där en exotisk, finsk bastu skulle resa sig.

För att nå önskade resultat behövs långsiktig god planering, samarbete och påverkansarbete.

Under perioden 1929−1970 ville den finska staten förhindra att det föds döva barn. Många döva blev steriliserade med stöd av den s.k. tvångssteriliseringslagen och äktenskapslagen förbjöd två ”medfött dövstumma” att gifta sig med varandra. Det var ett systematiskt angrepp på en folkgrupp och en kränkning av de mänskliga rättigheterna.