Det är fortfarande alltför svårt att växa upp som teckenspråkig i Finland. Omkring 90 % av döva barn föds till hörande föräldrar som inte kan teckenspråk. Hemundervisning i teckenspråk spelar därför en nyckelroll i språkinlärningen.

De skyldigheter som fastställs i teckenspråkslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning syns ändå inte tillräckligt i lagstiftningen eller på kommunal nivå. Teckenspråkiga barn bor utspridda geografiskt, så tillämpningen av lagarna saknar också enhetlig praxis som respekterar barnets bästa och likabehandling. Positiva steg har tagits (t.ex. lagen om funktionshinderservice), men alltför många ärenden går runt i cirklar. Ibland beror hindren på okunnighet, ibland hänvisas det till budgeten. Barns språkutveckling och lika möjligheter är inte saker som ska mätas i pengar.

Tidigare lärde barn sig teckenspråk senast i skolor för döva. Nu går nästan alla döva barn i närliggande skolor tillsammans med hörande, och många är den enda teckenspråkiga i sin skola. Endast få får undervisning i teckenspråk, och vissa barn får inte ens en teckenspråkstolk eller ett skolgångsbiträde som tecknar. Diskriminering och förbiseende av teckenspråket börjar redan i förskolan och fortsätter till studier och ända till arbetslivet. En vanlig vardag blir till en kamp som utmattar många.

Som följd av allt detta har våra nationella teckenspråk hamnat i en hotad situation. Framtiden för våra teckenspråk måste säkras nu, imorgon kan det vara för sent. Revitaliseringen kräver resurser och långsiktigt engagemang samt starkt samarbete mellan beslutsfattare och teckenspråksgemenskapen.

Förbundsmötet kräver att de åtgärder gällande teckenspråk som ingår i regeringens språkpolitiska program genomförs snabbt.

• Den förnyade lagen om funktionshinderservice som träder i kraft den 1 oktober 2023 stöder undervisning i teckenspråk för familjer, men strukturerna finns ännu inte – de måste säkerställas omedelbart.
• Familjerna måste också erbjudas mångsidig information i samband med beskedet om dövhet.
• Staten måste säkra kommunerna tillräckliga resurser för att säkerställa en smidig skolväg för teckenspråkiga barn och för att anställa teckenspråkiga lärare.
• Dessutom behövs resurser för att testa språkbadverksamhet.

En bedömning av situationen för teckenspråkstolkningstjänster måste också genomföras brådskande. Tjänsten regleras för närvarande av alltför många lagar, vilket gör situationen otydlig och försvårar teckenspråkigas vardag på alla livsområden. Teckenspråkigas sannings- och försoningsprocess fortsättning ska också tryggas.

Teckenspråken får inte ignoreras mer!

Jakobstad den 10 juni 2023
Förbundsmötet för Finlands Dövas Förbund