Förberedelserna för en sannings- och försoningsprocess för döva och teckenspråkiga diskuterades under ett webbinarium 2.4.2025, där nästan 100 intresserade deltog. Under evenemanget delades erfarenheter från annanstans i världen och diskuterades hur olika aktörer ser på processen framöver. Sannings- och försoningsprocessen förväntas starta under hösten och leds av justitieministeriet.

Webbinariets moderator var redaktör Netta Keski-Levijoki.

Evenemanget inleddes med ett obetitlat och tidigare opublicerat fotografiskt verk av den teckenspråkiga fotografen Jussi Rinta-Hoiska. Verket tar ställning till den sociala situationen. Webbinariepubliken betraktade verket och begrundade vilka tankar och känslor det väckte.

Erfarenheter från världen

Webbinariet inleddes med exempel på liknande processer runt om i världen. Internationella exempel visar att en framgångsrik sannings- och försoningsprocess kräver förtroende, deltagande och noggrann planering. I sin presentation betonade den peruanske experten Eduardo González att processen bara kan lyckas om den stöds av samhället. Processens ledares auktoritet och legitimitet bygger på öppen diskussion och förtroende.

González påpekade också att processen inte får medföra för många rekommendationer, utan bör fokusera på konkreta saker som kan genomföras. Genomförandet och effekterna av rekommendationerna måste också övervakas. Alltför ofta stannar rekommendationerna i rapporter och genomförs inte.

Stöd för läkning

Strukturell diskriminering och försummelse orsakar långsiktiga skador, och forskning har visat att trauma känns i hjärnan på ett liknande sätt som ett benbrott. Antti Pentikäinen från Think Peace Hub betonade att individuell läkning och läkning av samhället går hand i hand – båda behövs. Allas sanning är värdefull.

Psykosocialt stöd och kamratstöd är centralt i processen och måste finnas tillgängligt på lång sikt. Ansvaret bör inte lämnas endast till gemenskapen. Pentikäinen påpekade också att ett obearbetat trauma kan bli en del av identiteten i generationer. En trygg miljö kan dock vända ett sår till en tillgång. Tillsammans är det också bra att drömma om vilken typ av gemenskap kunde växa fram genom denna process.

Pentikäinen menade att gemenskapens representanter nu måste fundera på vad de har kvar att lära och vilket ansvar de är beredda att ta på sig.

Förtroende kommer från handling

Paneldiskussionen handlade om mekanismerna för att bygga upp förtroende, hur man kan ta itu med frågor inom en gemenskap bl.a. med hjälp av konst, samt nästa steg i processen. Markku Jokinen (Finlands Dövas Förbund), Outi Ahonen (Finlands Dövhistoriska Förening), Johanna Suurpää (Justitieministeriet) och Antti Pentikäinen tog upp frågor som att synliggöra smärtpunkter och gemenskapens och individernas behov av läkning. I sina kommentarer betonade deltagarna i webbinariet också vikten av kamratstöd: sår kan inte hanteras ensam.

Kommunikation och att mötas är nyckeln till denna process. Sanning och försoning är inget som sker i en handvändning. Evenemanget avslutades med att betona att processen inte slutar med en rapport: det är bara början på en förändring. Processen kräver också konkret stöd och resurser från regeringen. Sannings- och försoningsprocessen behöver hela samhället.

Webbinariet arrangerades av Finlands Dövas Förbund, Justitieministeriet, Förbundet Finlands Dövblinda, Finlands Dövhistoriska Sällskap, Föreningen Coda och Finlandssvenska teckenspråkiga.