Har du någonsin varit den enda som talar ditt modersmål i en omgivning där alla andra använder ett helt främmande språk?
En del av oss hamnar dessvärre i den här situationen så gott som dagligen, också här i Finland. I skolan är ett dövt barn ofta den enda eleven med teckenspråket som modersmål. På lektionerna har barnet teckenspråkstolk men under raster och måltider är hen tvungen att klara sig själv. Hörhjälpmedel hjälper inte tillräckligt i sorlet av pratande barn. ”När de pratar med varandra står jag där och är ensam och utanför, trots att jag står tillsammans med dem”, säger en av eleverna som vi intervjuade. För en hörande person är det svårt att föreställa sig hur tungt det känns.
Känslan av frihet och glädje som uppstår när man får vara tillsammans med andra som använder samma språk är svår att beskriva!
Därför är teckenspråkiga läger så oerhört viktiga för döva barn. På lägren slipper de känna sig utanför och behöver inte bli stressade av att ha svårt att förstå, som i vardagen. I stället får de njuta av en kommunikation som fungerar och av den känsla som uppstår när man får umgås med andra som använder samma språk och har samma erfarenheter.
Vi anser att alla barn ska ha möjligheten att få vänner och lägerupplevelser och, framför allt, att vara sig själv
Den långa pandemitiden har varit särskilt påfrestande för barn och unga och förvärrat ensamheten. På grund av detta är Finlands Dövas Förbunds lägerverksamhet nu ännu viktigare. Lägren ordnas på ett tryggt och säkert sätt, med beaktande av gällande restriktioner.
