På ett teckenspråkigt läger öppnar det gemensamma språket dörren till vänskap
När ett barn möter andra som använder samma språk uppstår direkt växelverkan. Det behövs inga försäkringar om man förstått rätt, och man behöver inte bli utanför när andra skrattar – nu kan man vara med. Samtalet kan fortsätta så länge det finns något att säga.
I en sådan miljö uppstår något väsentligt: en känsla av tillhörighet. Den är inte bara ett ögonblick under lägret, utan påverkar hur barnet ser på sig själv i relation till andra. När man blir förstådd och accepterad som den man är, växer en trygghet som bär även efter lägret.
Vänskapsrelationer som uppstår på läger bygger inte på slumpen, utan på ett gemensamt språk och delade erfarenheter. Barnen delar en förståelse för hur det är att växa upp i en miljö där man inte alltid blir bemött fullt. Därför håller dessa relationer länge.
Utan dessa möten skulle många döva barn sakna erfarenheten av att höra till en gemenskap.
