Folkpensionsanstalten har ansvarat för att organisera tolktjänsten sedan 2010. Före det låg tolktjänsten på kommunernas ansvar och då fick teckenspråkiga i en del kommuner god service och kunde använda tolk så mycket som helst, medan teckenspråkiga i andra kommuner inte fick det. Tolkanvändarna var inte likvärdiga eftersom deras tillgång till tjänsten var beroende av var de bodde. Genom att flytta över tolktjänsten från kommunerna till FPA gjorde man servicen enhetligare.

Ändå förekommer det fortfarande problem.

Finlands Dövas Förbund får kännedom om problemen med tolktjänsten då användarna kontaktar oss. I höst har det framkommit svårigheter med tillgången till tolkar och med praxis vid arbetslivstolkning. Efter coronapandemin har antalet tolkbeställningar börjat öka igen och det är sannolikt en av orsakerna till varför det är svårare att få tolk än tidigare. Det förklarar dock inte varför mängden inställda tolkbeställningar i FPA:s statistikdatabas varit så stor i år.

Tjänsten behöver flexibilitet

Vi har redan i flera år önskat att arbetslivstolkningen organiseras på samma sätt som studietolkningen, det vill säga att en eller två tolkfirmor tar på sitt ansvar att uppfylla en kunds tolkningsbehov i arbetslivet. Det här önskemålet har framförts till FPA upprepade gånger. Nu hanteras arbetslivstolkning som vilket underrättande av ärende som helst och en ledig tolk bokas åt beställaren. Kunderna kan påverka saken genom att i sin egen tolkförteckning ange vilka tolkar de vill de anlita endast i arbetslivssammanhang. De här preferenserna iakttas dock inte alltid enligt förteckningen. Alla behöver givetvis inte särskilda arrangemang för sina behov i arbetslivet, men en del gör det. Ibland kan behovet vara tillgång till en pool av tolkar som är insatta i en viss arbetsplats eller arbetsuppgift.  Om tolkningen på en arbetsplats sköts av över tio olika tolkar under en vecka uppnås varken kvalitet eller kontinuitet i arbetsplatstolkningen. Tolktjänsten ska flexa enligt kundens behov och önskemål.

Många slag av påverkansarbete

Under det gångna året har dövförbundet i många ärenden med anknytning till tolktjänsten utövat påverkan i samarbete med andra klientorganisationer, tolkorganisationer och tolkutbildningen. I mars skickade tolv organisationer en vädjan till social- och hälsovårdsministeriet och bad om att det inleds en helhetsbedömning av hur situationen i tolktjänsten ser ut. I mars vädjade tio organisationer till partikanslierna för att de skulle inkludera helhetsbedömningen av tolktjänsten i sina valprogram.  Man försökte förbättra ställningen för döva tolkar i tolktjänsten genom en adress, som undertecknades av närmare 750 personer. I april sändes adressen till både social- och hälsovårdsministeriet och FPA. Kort därefter skickade elva organisationer e-post till alla blivande välfärdsområden om att tolktjänsten för personer med funktionsnedsättning inte kan konkurrensutsättas tillsammans med tolktjänsten för talade språk. Organisationerna inbjöd välfärdsområdena till samarbete i planeringen av upphandlingen av tolktjänsten, vilket ledde till diskussioner med åtminstone några välfärdsområden.

Tjänsten måste förenklas

Ännu har helhetsbedömningen av tolktjänsten inte inletts. Finlands Dövas Förbund har som en av sina valteser fört fram behovet att göra tolktjänstens helhetssituation klarare. Tjänsten ska fungera enkelt ur användarens synvinkel. Det ska inte ligga på den döva kundens ansvar att veta när tolken ska beställas från FPA och när det enligt en annan lag hör till en myndighets ansvar.

Nu är det ett bra läge att stanna upp och fundera över hur tolktjänsten kan fungera smidigare och bättre ur användarens perspektiv, på ett sätt som beaktar kundens individuella behov. Tjänsten ska dessutom alltid beställas hos samma instans. De här frågorna utmanar förbundet partierna och den blivande regeringen att lösa.