Problemet med den nuvarande lagstiftningen ligger i att kommunerna i sista hand kunnat göra beslut enligt prövning och beslutat om undervisningen beviljas eller inte. Det har noterats att myndigheternas kännedom om språkliga rättigheter är svag.

De barns ställning som behöver teckenspråk är svag. Endast under 10 % av döva och hörselnedsatta barn föds till familjer där man använder teckenspråk. Med andra ord kan över 90 % av föräldrarna till döva och hörselnedsatta barn inte teckna med sitt barn och endast en liten del av dem får hemundervisning. De flesta erbjuds undervisning i tecken som stöd och en del lär sig teckenspråk på egen hand ur ordböcker eller videor. En del har ingen kontakt med teckenspråk.

Grundlagsutskottets ställning tas upp i lagförslagets argument (RP 191/2022, s 186): ”varje barn och hans eller hennes familj ska ha möjlighet att få tillräcklig undervisning i teckenspråk, dels för att barnets rätt till ett eget språk ska tillgodoses, dels för att skapa förutsättningar för att familjen ska kunna kommunicera på ett gemensamt språk” (GrUB 10/2014 rd). Uppdraget syftar på funktionshinderlagen som är den enda lagen där det stiftas om barns rätt till teckenspråk.

Som praxis i flera kommuners funktionshinderservice har varit att de krävt ett läkarutlåtande som förespråkar teckenspråk när familjen ansökt om undervisning i teckenspråk. Diskrimineringsombudsmannen har i och med en klagan gett rekommendationer till universitetssjukhusens hörcentraler om att hörselrehabiliteringen ska innebära möjlighet av inlärning av teckenspråk för barn med en hörselskada. Talade och tecknade språk är likvärdiga och val av kokleaimplantat som hörselhjälpmedel får inte leda till att barnet nekas det språket som fullgör hens individuella behov. Den nya funktionshinderlagen bör hålla samma linje som ovannämnda rekommendation och besvara på behovet av tjänster jämlikt runt hela landet, så snabbt som möjligt.

Sakkunnigutlåtanden som Finlands Dövas Förbund gett under lagberedningen finns på utlåtande.fi och riksdagens webbsidor (endast på finska). Organisationer inom hörsel- och teckenspråksbranschen har skickat stödmaterial till social- och hälsovårdsministeriets lagberedare i form av en gemensam principförklaring och tagit upp det gemensamma budet i höranden som ordnats i samband med funktionshinderlagstiftningens förberedelser.

Om social- och hälsovård på teckenspråk och via teckenspråkstolkning stiftas i lag om ordnande av social- och hälsovård (612/2021, 4-5§).