Vem är teckenspråkig?
Bland teckenspråkiga finns det en del som lär sig teckenspråket hemma av sina döva föräldrar. Men majoriteten barn som föds döva har faktiskt hörande föräldrar. Genom barnet får föräldrarna möjligheten att lära sig ett nytt språk. Även personer som använder hörapparat eller har hörimplantat kan vara teckenspråkiga. Teckenspråkigheten avgörs inte av hörselgraden utan av bruket av teckenspråk och av att man identifierar sig med teckenspråksgemenskapen.
Finsk teckenspråk är modersmål för omkring 5 500 personer, varav omkring 3 000 är döva. En del teckenspråkiga i Finland är finlandssvenskar. De bor främst i södra Finland och Österbotten och använder finlandssvenskt teckenspråk. Antalet finlandssvenska döva teckenspråkiga är omkring 100 personer.
Om hörande barn som har döva föräldrar används ofta den engelska förkortningen CODA eller coda (Children of Deaf Adults). För dövas hörande syskon kan man se förkortningen SODA eller soda (Siblings of Deaf Adults).
En del dövblinda personer använder teckenspråk med hjälp av känsel- och rörelsesinnet.
Hurdan är dövas kultur?
Teckenspråket och gemenskapen är livsviktiga för dövkulturen. Dövföreningarna har kallats ”dövas andra hem”, de har alltid varit ställen där teckenspråket och dövkulturen blomstrar. I vardagen finns få tillfällen till språklig växelverkan eftersom det inte alltid finns andra teckenspråkiga döva i grannskapet eller på arbetsplatsen. För döva innebär föreningarna främst social samvaro men också information, intressebevakning, kultur och hobbyverksamhet.
Kulturupplevelser på teckenspråk erbjuds av bland annat Finlands Dövas Förbunds kulturproduktion, Teatteri Totti och andelslaget Ursa Minor.
Gemenskap utan geografiska gränser
Döva har i alla tider haft rikligt med internationella kontakter. Trots att teckenspråket inte är internationellt kan döva rätt obehindrat kommunicera med varandra och som ett slags världsmedborgare reser de också mycket. Ungdomarna växlar smidigt mellan dövas och hörandes värld och sköter sina kontakter på nätet. Livsstilen och erfarenheten av att leva som döv bland hörande förenar teckenspråkiga över nationsgränserna.
