I fjol somras var jag ledare för Finlands Dövas Förbunds lantgårdsläger på Kannisto husdjursgård. Barnen på lägret var ett härligt gäng av både döva och hörande barn till döva föräldrar. Barnen fick sköta kaniner, mjölka getter och borsta ponnyer – och naturligtvis också rida! På dagarna ordnades även annat program,
till exempel flagglek, som alltid är en storfavorit.Lägren är viktiga för barnen. Under lägerdagarna får de umgås fritt med andra teckenspråkiga barn i samma ålder. Det förstärker deras identitet alldeles klart. Många av barnen går ju i en skola för hörande och har inget stöd från en stark teckenspråkig miljö i vardagen. På lägren tecknar barnen livligt och deras samtal vid matbordet drar alltid ut på tiden. Det är så rörande! Jag ser hur mycket kontakten betyder för dem – de har ju inte sådana möjligheter att umgås på teckenspråk annanstans.
Barnen var också ofta alldeles fastklistrade vid oss döva lägerledare. Vi är helt klart stora rollmodeller för dem! Jag är superstolt över vårt arbete. Jag ser klart att våra läger har en djupare betydelse, och därför är det så väldigt viktigt att ordna dem.
-Iina