Seminariets programledare Kaisa Alanne och Janne Kankkonen inledde eftermiddagen med att önska alla deltagare på plats och på distans en glad teckenspråksdag. Med anledning av jubileumsåret tillägnades seminariet åt C.O. Malms livsverk och dess betydelse i dag.

I det första anförandet fördjupade sig Outi Ahonen, vice ordförande för Finlands Dövhistoriska Sällskap och lektor vid Humak, i C.O. Malms betydelse och minnen. Ahonen reflekterade också över framtiden och hur dövas kulturarv ska bevaras i fortsättningen. Dövas museum, Finlands Dövas Förbunds Teckenspråkiga bibliotek och olika arkiv spelar en viktig roll i detta arbete. Finlands Dövhistoriska Sällskap deltar för närvarande i ett projekt där man kartlägger Malms elever från åren 1846–1863. Utredningen leds av släktforskare Anne Metsäpuro och beräknas bli klar i höst.

Dövskolorna försvann – vad kom i stället?

Forskardoktor Maija Koivistos anförande handlade om dövskolorna och hur de försvann. Bakgrunden är bland annat en artikel som snart kommer att publiceras, vars andra författare är professor Hisayo Katsui.

Koivisto konstaterade att det i dag inte längre finns en enda s.k. dövskola i Finland. Enligt forskning har inklusionspolitiken och den därmed förstärkta närskoleideologin varit en bidragande orsak. En annan faktor är den ökade användningen av cochleaimplantat och den medicinska synen på dövhet, vilket har lett till uppfattningen att teckenspråk inte längre behövs.

För tillfället finns det ingen statistik över antalet teckenspråkiga elever. Tillgången till teckenspråkig undervisning har försämrats och stödet har blivit slumpmässigt. Enligt Koivisto utmanar Deaf Studies-perspektivet den nuvarande inklusionsuppfattningen: eleverna är utspridda utan en teckenspråkig miljö. Inkludering borde innebära att teckenspråk är genuint närvarande i skolan och att eleverna har tillgång till en teckenspråkig kamratgemenskap.

Avslutningsvis presenterade Koivisto åtgärder för en mer hållbar teckenspråkig undervisning: regionala teckenspråkiga centra, olika hybridmodeller för undervisningen, kompetensstöd för lärarna samt centralisering av uppföljning och kompetens.

I en video som fick teckenspråkiga elever från olika skolor därefter själva berätta vad som är roligast i skolan. I många kommentarer framhölls betydelsen av den teckenspråkiga omgivningen och teckenspråkiga kompisar.

Språk och multilitteracitet som grund för lärande

Doktorand Ulla Sivunens tema var språk, multilitteracitet och lärande. I sin forskning har Sivunen undersökt multilitteracitet och hur olika omgivningar, särskilt språk och kultur, påverkar den. Traditionell läskunnighet har främst handlat om tryckt text, men i dagens digitala värld är informationsinhämtningen mycket mångformad.

Ur ett teckenspråkigt perspektiv väcks frågan: vilka är möjligheter till multilitteracitet och lärande? Detta påverkas av vilka kunskaper man har i både finska och teckenspråk. Vissa rör sig obehindrat i båda språkens världar. För andra är förståelsen av finskspråkig text svår, vilket skapar hinder för lärandet. Forskningen visade också att en del av undervisningsmaterialet var otillgängligt för eleverna.

Enligt Sivunen är de största utmaningarna att teckenspråken saknas i läroplanerna och att den inkluderande undervisningen varierar kraftigt. Undervisningen bör utvecklas i en mer tvåspråkig riktning och teckenspråket införas starkare i undervisningen. Detta förutsätter en omfattande utveckling av läroplanerna.

Undervisningsmaterial på finlandssvenskt teckenspråk

Finlands Dövas Förbunds specialsakkunnig Annika Aalto och projektarbetare Karin Hoyer presenterade projektet Teckenvis (2025–2026). Målet är att producera undervisningsmaterial på finlandssvenskt teckenspråk med finansiering från Utbildningsstyrelsen. I första skedet har behovet av undervisningsmaterial kartlagts, och nästa steg är att producera materialet.

En utmaning i projektet har varit att det saknas bedömningskriterier för finlandssvenskt teckenspråk. Dessutom varierar elevernas kunskaper i teckenspråk mycket. Även lärarna behöver stöd i sitt arbete.

Materialet kommer att publiceras i Teckenspråkiga biblioteket.

Innan nästa anförande visades Signmarks fina rapvideo Carl Oscar Malm.

Undervisningsministern om pågående utredning

Undervisningsminister Anders Adlercreutz, som besökte i seminariet, betonade att varje barn ska ha rätt att lära sig på sitt eget språk. Han konstaterade att teckenspråkiga barns rätt till undervisning på sitt eget språk i dagsläget inte fullt ut förverkligas i praktiken.

Enligt ministern vill regeringen stärka de inhemska minoritetsspråkens ställning, inklusive teckenspråken. Undervisnings- och kulturministeriet utreder för närvarande hur teckenspråkiga barns ställning inom småbarnspedagogiken samt förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen kan stärkas. Utredningen genomförs av doktorand Ulla Sivunen och resultaten väntas före årets slut. Syftet är att skapa underlag för kommande utvecklingsåtgärder.

I sitt anförande hänvisade Adlercreutz även till den statliga sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga, som inleddes förra året. Slutrapporten väntas i slutet av nästa år.

En enhetlig språkstig saknas

I paneldiskussionen deltog Maija Koivisto (Helsingfors universitet), Ulla Sivunen (Jyväskylä universitet), Netta Keski-Levijoki (Viittovat perheet), Caroline Heinrichs (Valteri), speciallärare Jaana Aaltonen (Sockenbacka grundskola), undervisningsråde Irja Seilola (Utbildningsstyrelsen) och Mikael Johnson (DHBS). Panelen leddes av Elina Pokki.

Diskussionen lyfte fram språkets betydelse som grund för allt lärande. Enligt panelens gemensamma syn förverkligas inte barnets rätt till sitt eget språk jämlikt, och det saknas en tydlig plan och uppföljning för den teckenspråkiga språkstigen. Teckenspråk är inte en självklar rättighet utan är ofta beroende av föräldrarnas aktivitet. Eleverna är utspridda och det finns för lite gruppundervisning och kamratinteraktion.

Förändring behövs redan inom småbarnspedagogiken, där teckenspråk inte syns tillräckligt i lagstiftning eller praxis. Det behövs en modell för tidigt stöd, tydligare övergångar och mer enhetliga praxis för att trygga den teckenspråkiga språkstigen från småbarnspedagogiken genom hela skolgången. Teckenspråket borde vara en naturlig del av vardagen, inte något som är svårt att få tillgång till.

Årets teckenspråksbragd 2025 till Viittovat perheet

Finlands Dövas Förbund beviljade utmärkelsen Årets teckenspråksbragd 2025 till föreningen Viittovat perheet rf.

I motiveringarna konstaterade förbundets styrelse bland annat att föreningens målmedvetna påverkansarbete har ökat medvetenheten om teckenspråkiga barns språkliga rättigheter.

Mer information om utmärkelsen och motiveringarna finns via länken intill.