Regeringsprogrammet (2019) innehåller löftet att ”inleda en statlig försoningsprocess i fråga om kränkningar av dövas rättigheter i Finlands historia”. Det här världsunika beslutet föregicks av medborgarsamhällets arbete för att väcka myndigheterna och staten, i vilket bland annat undertecknade organisationer deltog. Den viktiga processen har nu kommit igång. Statsrådets kansli har beställt en bakgrundsstudie som ska klargöra historian och samla in data för den egentliga försoningsprocessen.

Samtidigt borde staten också föras resten av processen framåt.

Vi har i alla sammanhang fört fram de hörnstenar som den statliga processen bör stöda sig på. Döv-och teckenspråksgemenskapen, och de som företräder den, måste inkluderas i processens alla skeden, inte enbart i samband med höranden utan som aktivt medverkande vid planeringen av den. Vi undertecknade har också till regeringen några frågor som, enligt vår uppfattning, behöver dryftas snarast.

För det första är benämningen ’försoningsprocess’ ofullständig. Utan ’sanning’ kan man inte heller försonas. Processens nuvarande namn motsvarar inte det internationella bruket för sannings- och försoningskommissioner. Det avviker också från namnet på en annan viktig process som just nu pågår i Finland, det vill säga sannings- och försoningsprocessen gällande kränkningar som samerna har utsatts för. Som vi ser det kan inte skrivningen i regeringsprogrammet utgöra något hinder för regeringen att precisera processens namn så att det motsvarar andra processers, i Finland och internationellt.

För det andra bör myndigheterna redan nu brett informera om den påbörjade processen. Behovet av information är mycket stort, i synnerhet på teckenspråk. Ansvaret för att informera kan inte vila enbart på dövgemenskapen. Som man konstaterat under förberedelserna av samernas sannings- och försoningskommission är förtroende en förutsättning för processen. Om teckenspråksgemenskapen inte vet tillräckligt om den pågående processen är det svårt att bygga upp ett förtroende. Det här leder också till frågan om processens språk. Begreppsapparaten baserar sig nu i stor utsträckning på det finska språket. Därför är det viktigt att redan i början av processen ha de teckenspråkiga begreppen i åtanke, på både det finska och det finlandssvenska teckenspråket, och även tänka på teckenspråkens ställning i processen som helhet.

Vi vill sporra regeringen att genomföra den här betydelsefulla processen så att oförrätter som teckenspråkiga och döva har utsatts för äntligen kan föras fram i dagsljuset, och att grunna på hur staten ska bemöta dem. Då kan man lyfta den börda och det trauma, som har överförts från generation till generation och trygga teckenspråkiga människors rättigheter.

Markku Jokinen, verksamhetsledare, Finlands Dövas Förbund

Kaari Mattila, generalsekreterare , Förbundet för mänskliga rättigheter