Vår Emppu är teckenspråkig och går i sjätte klass. Vi började vara oroliga för Emppus mående när han gick i femman. Han hade tolk endast på några lektioner, och det tog alla hans krafter att försöka hänga med undervisningen på de övriga lektionerna. Emppu var väldigt trött efter skoldagarna hela våren, och när han kom hem ville han inte använda hörhjälpmedel alls. Ibland upptäckte jag att han gråtit om kvällen.
Emppus betyg var på medelnivå, men lärarnas respons var blandad: en sa att det gick väldigt bra, medan en annan sa att han var lat och borde ta initiativ. En tredje tyckte att det var dags för Emppu att lösgöra sig från tolken. Samtidigt använde Emppu och jag en stor del av våra kvällar åt läxor, eftersom stöket i klassen gjorde det omöjligt för Emppu att lära sig allt det nya på lektionerna.
Emppu arbetar hårt för att lära sig, men för att lyckas behöver han stöd som han inte får från skolan. Hur kommer han att klara sig i skolan under de kommande åren? Han funderar dessutom redan på sitt yrkesval. Varför känns det som om ingen i skolan riktigt förstår vad Emppu behöver? Varför är det omöjligt att få rätt typ av stöd?
– Mamma, 36 år