I år firar Finlands Dövas Förbund sin 120-åriga tillvaro. Mycket har vunnits, men också förlorats, när det gäller dövas rättigheter under årtiondena. De senaste åren har utvecklingen varit oroande: tolktjänsterna har försvagats, texttelefontjänsten har avskaffats och teckenspråkiga nödsamtal till 112 fick ingen fortsättning. Delegationen för teckenspråksärenden har också lagts ned. Endast ett fåtal skolor erbjuder längre undervisning på teckenspråk. Senast förlorade förbundets teckenspråkiga kulturproduktion sin finansiering.

Nedskärningar i tjänsterna och besparingar har avsevärt försämrat jämställdheten för döva teckenspråkiga – i synnerhet inom regionala tjänster är ojämlikheten fortfarande stor.

Hinder i arbetslivstjänster

Döva upplever ojämlikhet när det gäller tillgång till sysselsättning och arbetslivstjänster. Arbetslösheten är mångdubbel jämfört med befolkningen i stort, och fördomar och diskriminering är vanligt förekommande. Sedan arbets- och näringstjänsterna överfördes till kommunerna har många döva upplevt en försämring av tjänsterna – inga satsningar har gjorts på tillgänglighet och det råder brist på kunskap om teckenspråkigas behov.

Dålig tillgänglighet till arbets- och näringstjänster och problem med FPA:s tolkningstjänst ökar hindren för jobbsökning. En effektiv jobbsökningsprocess och tolkning är nyckeln till ett jämlikt arbetsmarknadsdeltagande.

Hinder för rätten till utbildning av god kvalitet

Familjer med teckenspråkiga barn möter ständiga hinder i valet av skola. Till exempel i huvudstadsregionen finns det centrerad undervisning på finskt teckenspråk endast i Helsingfors. Kommungränserna hindrar dock andra barn i huvudstadsregionen från att få tillgång till utbildningen, och en del av familjerna har tvingats flytta till Helsingfors.

Dessutom varierar nivån på undervisningen stort och det finns ingen gemensam nationell praxis. Tillgången till teckenspråksundervisning varierar från region till region, och föräldrarna måste kämpa för att få tillgång till utbildning av god kvalitet. Många barn upplever också ensamhet på grund av brist på kamratstöd.

Hinder för tillgång till tjänster

De regionala skillnaderna i fråga om tillgängligheten till social- och hälsovårdstjänster är stora. Även om god praxis har införts i olika delar av Finland har till exempel återuppringningstjänsten på många orter gjort det nästan omöjligt för döva att sköta sina ärenden. Teckenspråkiga tjänster är sällan tillgängliga och personalen är inte alltid medveten om skyldigheten att tillhandahålla tolkning.

Nedskärningar på regional och kommunal nivå hotar att ytterligare försämra tjänsterna för teckenspråkiga. Ytterligare nedskärningar görs också i de tjänster och kamratstöd som tillhandahålls av organisationer. Nedskärningar har setts inom alla sektorer, och ytterligare nedskärningar skulle förvärra situationen alltmer.

Finlands Dövas Förbunds förbundsmöte kräver att teckenspråkiga döva beaktas i beslutsfattandet på alla nivåer – i kommuner, välfärdsområden och statsförvaltning. Tjänsterna för teckenspråkiga har redan skurits ner så mycket att situationen för många har blivit ohållbar. Det handlar inte alltid om pengar – ofta kan även små förändringar förbättra tjänsterna och främja jämlikheten.

Helsingfors den 7 juni 2025
Finlands Dövas Förbunds förbundsmöte