Stöd teckensprakiga barns likvardiga rättigheter

Hur känns det att vara det enda döva barnet på dagis?

Inom dagvården är det mycket sällsynt att ett dövt barn får gå i ett dagis där det finns andra barn som använder teckenspråk och där barnets teckenspråkighet beaktas. Däremot är det väldigt vanligt att det döva barnet placeras – ofta i strid med föräldrarnas önskan – på ett daghem där ingen i personalen kan teckna det minsta.

Ser du mig?

På ett daghem är det meningen att barnet ska utvecklas, både socialt och språkligt, men i stället blir hen isolerad från andra – inte bara på grund av ”hörselmuren” utan också på grund av språkmuren. I värsta fall tvingas ett teckenspråkigt barn kommunicera enbart med bildkort, hela dagen. Ges barnet då likvärdiga förutsättningar?

Bättre lösningar för döva barn finns

Daghemmet Franzenia, som år 2019 belönades med hederpriset Årets teckenspråksbragd, är ett gott exempel på det. För teckenspråkigas del förverkligas den språkliga jämlikheten inte utan långsiktigt arbete. Också bakom den ovan nämnda teckenspråkiga daghemsgruppen ligger åratal av samarbete mellan Finlands Dövas Förbunds olika experter och de teckenspråkiga familjerna, och vädjanden till staden från olika håll.

Påverkansarbetet för att förbättra de språkliga rättigheterna försvåras av en regional orättvisa, som i synnerhet drabbar familjer som använder finlandssvenskt teckenspråk.

Bli månadsdonator!

Som månadsdonator är du en viktig kugge
för kontinuitet i vårt arbete.