Längd: 3:43
Textning: Finska
Språk: Finskt teckenspråk

Rätten till teckenspråk hotar utebli från lagen om funktionshinderservice

Hörselskadeorganisationernas nätverk Kumpparit har vädjat till social- och hälsovårdsministeriet och bett det se över helheten ”Träning och stöd” i lagen om funktionshinderservice som är under beredning.

I de versioner av paragraferna som presenterades vid informationsmötena våren 2021 hade träning och stöd delats upp i egna paragrafer och den subjektiva rätt till undervisning i språk och kommunikationsmetoder som ingått i den föregående regeringens proposition hade till organisationernas stora överraskning villkorats. Lagens detaljmotivering presenterades inte alls vid informationsmötena. 

Ett stöd som hänför sig till flera grundläggande rättigheter kan inte vara villkorligt eller bundet till att klientplanen ”lyckas”, eftersom myndigheternas kännedom om ämnet är beklagansvärt liten (se bl.a. justitieministeriets Teckenspråksbarometer). Ett barn med funktionsnedsättning ska liksom andra barn ha rätt att i den tidiga barndomen lära sig det språk eller den kommunikationsmetod som behövs för växelverkan. Det här tas inte upp någon annanstans i vår lagstiftning och därför måste bestämmelsen skrivas in starkt och tydligt i helheten som rör träning och stöd.

Förra propositionen täckte mer

Regeringens proposition behöver ännu preciseras för att den ska uppfylla principerna om språkliga rättigheter och språklig tillgänglighet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Annars finns det en risk för att de människor, som använder tecknat språk eller kommunikationsmetoder som stöder eller ersätter tal, förlorar sina möjligheter att delta i samhället. Grundlagen förpliktar dock det allmänna att se till att de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Följaktligen ser propositionen om en ny lag om funktionshinderservice ut att stå i strid med grundlagens anda. Enligt nätverket Kumpparit var den förra propositionen, som tyvärr förföll, mycket mer täckande och därför önskar organisationerna att dess texter fortfarande ska utnyttjas i lagberedningen.

– För tillfället tryggar inte lagen rätten att bli teckenspråkig. Inte förrän i den grundläggande utbildningen uppmärksammas undervisningen i teckenspråk på lagnivå, vilket är alldeles för sent. Vi har inte råd med att ett enda barn blir utan fungerande språkfärdighet, säger Marika Rönnberg, specialsakkunnig på Finlands Dövas Förbund.

– Nu är det viktigt att i den nya lagen om funktionshinderservice skriva in den subjektiva rätten för ett barn med en medfödd hörselskada att få undervisning i teckenspråket vid sidan av en eventuell hörselrehabilitering. För nuvarande är möjligheten till undervisning i teckenspråk helt beroende av de kommunala anslagen, vilket försätter familjerna i ojämlik ställning på grund av sin hemkommun. Den här bristen måste rättas till i den nya lagen.

Myndigheterna behöver mer kunskap om barnens behov

Undervisningen i teckenspråk och handledningen av kommunikationsmetoder är viktiga också eftersom barnet utan dem saknar möjlighet att uttrycka sina behov ens för sina egna föräldrar, än mindre i samband med olika tjänster, till exempel bedömningen av servicebehovet. I sådana situationer är det viktigt att också höra barnet på en åldersadekvat nivå för att man ska kunna ordna tjänsterna på ett sätt som fyller barnets individuella behov.  

I intervjuer med barn ska man vid behov använda tolk, men det här har myndigheterna förvånansvärt dålig kännedom om, vilket kommer fram i justitieministeriets Teckenspråksbarometer 2020. Nätverket Kumpparit föreslår att myndigheterna ska få mer information och kunnande om språk och kommunikationsmetoder till exempel i Handboken om funktionshinderservice.